LilySofia

Låg vaken halva natten igår med sammandragningar som heter nåda! Riktigt obehagligt och jag hoppas verkligen inte att det fortsätter så. Som tur va var jag ledig idag och kunde därför sova till 11:30. Spenderade sen dagen med att städa och tvätta vilket verkligen behövdes.

Ja sen är det ju Valborg idag och varken jag eller Christian kände för att göra något speciellt då vi ska inventera på jobb imorgon 06:30 så vi körde in till Malmö och åt en god middag på Pers Krog. Majbålet brinner fortfarande på åkern här utanför men vi håller oss inne med en film och tänker göra ett tappert försök till att sova tidigt.

Gårdagen blev det biltvätt och fika i lusthuset med min kära pappa innan det bar av till kalas för Christians syster som fyllde år.

Att ha ett jobb där man ibland jobbar dag och ibland kväll kan vara ganska skönt. Man kan sova ut på morgonen samt få saker gjort som man bara inte orkar göra på kvällen. Samtidigt kan det kännas otroligt drygt att bara vänta hela dagen på att få gå till jobb.
Har haft tre kvällar på rad nu vilket innebär att dag tre hade jag inte mycket att göra mer än att vänta. För att sysselsätta mig på något sätt satte jag mig vid datorn och började rensa min inkorg på facebook. Herregud vad man har mycket gammalt skit som kan raderas. Hittade bland annat en konversation, en väldigt kort sådan, mellan mig och Jenny som fick mig att undra vad vi egentligen sysslade med förra året.

Igår efter jobb mötte Christian mig på Barnens Hus där vi hämtade ut vår babybox samt en blöjhink. Fyra blöjor, 25 våtservetter, två nappar och lite rabatter på muggar, böcker och liknande var vad babyboxen innehöll. Inget direkt att hurra för men man ska vara tacksam för det lilla och det var ju trots allt helt gratis att hämta ut bara för att man är gravid.

Jobbade hela dagen igår och det känns verkligen i kroppen. Det var dessutom sjukt mycket att göra eftersom det var lön så både min rygg och mina ben var orkeslösa när jag kom hem. Somnade gott och sov genom hela natten utan problem. Oerhört skönt.
Trots min goda natts sömn vaknade jag med gråten i halsen. Mamma kom och lämnade deras hund till mig och så fort hon hade gått kröp jag ner i sängen igen och lät tårarna falla på kudden. Chicko låg snällt på mina ben och efter ett par timmar tog vi oss upp och gick ut en runda. Nu känns allt bättre men jag funderar ändå på hur man kan gråta och inte ha en aning om varför.

Min underbara systerson fyller år idag och detta firades i helgen med lite kalas. Ett väldigt lungt kalas då födelsedagsbarnet var sjuk och inte alls den energiska fyraåringen man är van vid att se. Hade även en vän att fira på kvällen så det var en helg fylld med kalas och fest vilket gjorde att söndagen var en dag då vi först sov länge och sen spenderade halva dagen liggandes på soffan helt utslagna. Det regnade ute och vid nåt tillfälle började det dessutom hagla så det var en perfekt dag att göra ingenting.



Efter en hel dag på soffan körde vi till svärföräldrarna där vi fick middag samt efterrätt och sen körde vi vidare till mina föräldrar för att hämta deras hund som vi skulle passa till Måndag eftermiddag. Både jag och Christian tycker det är super mysigt att ha honom här och hade själv i framtiden kunnat tänka oss att skaffa hund. Men en sak har jag lärt mig, jag ska aldrig ha en hund som har andningsbesväg. Det är jobbigt nog med en sambo som snarkar hela nätterna men frågan är om inte hunden snarkar högre än honom. Låg och lyssnade på dom båda till 01:30 innan jag kunde somna vilket kändes sådär roligt. Är iallafall ledig från jobb så jag har kunnat sova länge och bara ta det lungt i två dagar nu vilket känns helt underbart.

När nyheten om att vi väntade barn kom ut till familj och vänner köpte min söta svägerska havandeskapsolja till mig. Den innehåller någon slags mandel som gör att den luktar ganska så skarpt men jag har varit flitig och smort min växande mage minst en gång om dagen för att undvika att få bristningar.
Igår när huvudet vilade på kudden kändes det som någon drog och slet i magen. Tänkte att det förmodligen va lillflickan som inte va på humör att ligga still och sova nu när jag äntligen skulle bege mig in i drömmarnas värld.
Vaknade i morse och såg att inte har jag bara fått en utan TVÅ bristningar på magen! Smorde som bara den men det är nog försent nu.
Hur många gånger än Christian sa till mig att jag är världens vackraste och att märkena är jätte små så rann tårarna längst mina kinder.
Jag vet självklart att detta är super vanligt och inget att gråta över men känslig som jag är och sen en massa hormoner på det kan jag inte annat än att känna mig ledsen. Det går väl över det också och jag kommer nog inse när hon väl är här hos oss så kommer några få bristningar vara värt det.

Innan jag blev gravid sov jag alltid på mage, något jag fått försöka undvika nu när lillflickan ligger där inne och gosar. Inte det lättaste kan jag säga. Har inte sovit en hel natt på hur många månader som helst. Är det inte för att jag rullar över på mage är det för att benen krampar eller för någon sjuk dröm som gör att jag vaknar halvt panikslagen. Lika bra att vänja sig då sömn förmodligen inte är det jag kommer få mer av när hon kommer till världen.

Gjorde sockerbelastning hos barnmorskan häromdagen. Fy farao vad räligt. Hade 5 minuter på mig att dricka och Christian satt bredvid och räknade minuterna. Två timmar senare blev det stick i fingret och en vanlig kontroll. Allt såg bra ut, ingen diabetes för mig och lillflickans hjärta slog så fint så.

Fredagen den 13e har av någon anledning, som jag inte vet bakgrunden till, blivit en så kallad otursdag. Själv är jag ganska skrockfull av mig och tror på både spöken och andra konstigheter, men att fredagen den 13e skulle ge mer otur än någon annan dag vet jag inte om jag tror på.

Än så länge har min dag varit lugn och fridfull iallafall. Har vartenda fönster öppet i lägenheten så den friska luften kan hitta in. Vi har även fått nya lås på våra dörrar idag då en nyckel är på vift. Inte för att vi vetat att en nyckel var borta sen de förra hyresgästerna så känns det tryggt att nu ha helt nya lås.
Och lillflickan sparkar på som bara den vilket är den mest underbara känslan som finns.

Då satt man här igen, med en ny blogg och tusentals tankar som vill och borde skrivas ner men ett tomt inlägg. Vissa dagar känns det som orden flödar, andra som att formulera sig är lika svårt som att bestiga Mount Everest!
...Idag är definitivt en Mount Everest dag....

Tanken är väl att skriva lite vardagligt vad som händer, ungefär så som halva Sveriges befolkning gör. Att skapa minnen för en senare tid. Att kunna ta fram det man skrivit och minnas bra och dåliga stunder.
Förr använde man sig av en dagbok med ett litet lås på framsidan som var det mest heliga man ägde. Absolut ingen fick läsa det man skrev och man gömde både nyckeln och dagboken någonstans i sitt rum.
Nu är det en tävling om vem som har flest läsare och ligger på första sidan av blogg.se, inte direkt det jag strävar efter.

Jag skriver för att minnas, jag skriver för mig själv och jag skriver för min dotter som ligger och myser inne i min mage.