Gabriellas sÄng

đŸŽ¶ Det Ă€r nu som livet Ă€r mitt
Jag har fÄtt en stund hÀr pÄ jorden
Och min lÀngtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fÄtt

Det Àr ÀndÄ vÀgen jag valt
Min förtröstan lÄngt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nÄtt

Jag vill kÀnna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill kÀnna att jag lever
Veta att jag rÀcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara lÄtit det sova
Kanse hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig
För att jag Àr jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten gÄr mot dag

Jag Àr hÀr
Och mitt liv Àr bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta dÀr nÄnstans

Jag vill kĂ€nna att jag levt mitt liv đŸŽ¶

Begravningen va fin, otroligt fin. KĂ€nns mĂ€rkligt att skriva sĂ„ om en begravning men det va den. 
MĂ„nga tĂ„rar föll lĂ€ngst med allas somriga rosiga kinder Ă€ven mina, mascaran rann, ögonen va röda och hela kroppen va knottrig. Den fina bilden framme vid kistan, alla fantastiska blommor och att se sĂ„ mycket folk komma och sluta sig samman för att sörja var fantastiskt. 

Jag valde att gĂ„ hem frĂ„n kyrkan, fĂ„ lite luft och fundera, fundera pĂ„ livet och vad som kommer efter. Klev in genom dörren 30 min efter jag lĂ€mnat kyrkan och möttes av vĂ€rldens finaste prinsessa, jag log och fann min mening med livet, Lily 





Josefine

Skakande hĂ€nder, darrande ben, lĂ„ngsamt huvud och magknip. Just sĂ„ kĂ€nns min kropp nu. En obehaglig kĂ€nsla som inte gĂ„r att fĂ„ bort pĂ„ bestĂ€llning. Jag antar att det försvinner nĂ€r all oro och stress försvinner, förhoppningsvis snart. 
Imorgon Ă€r en dag som jag undermedvetet gĂ„tt och tĂ€nkt pĂ„ men inte riktigt förstĂ„tt skulle komma. En helt vanlig onsdag egentligen men under en timme denna vanliga onsdagen kommer alla kĂ€nslor och alla tĂ„rar tömmas frĂ„n min kropp, sĂ„ kĂ€nns det nu iallafall. Jag har sett andra runt omkring mig gĂ„ igenom sĂ„dana dagar men jag har sjĂ€lv aldrig förstĂ„tt hur det kĂ€nns, för jag har aldrig behövt. En dag fylld av kĂ€nslor och sorg men förhoppningsvis ocksĂ„ ett avslut och ett sĂ€tt att acceptera fakta. 
Egentligen stod jag inte dig sĂ€rskilt nĂ€ra pĂ„ senaste men nĂ€ra nog att det berört mig otroligt mycket, dina stora vackra ögon, ditt fina leende, ditt sĂ€tt att alltid hĂ€lsa sĂ„ glatt och din vilja att alltid hĂ„lla kontakten trots att jag Ă€r sĂ€mst pĂ„ det. Din omtanke bĂ„de nĂ€r det gĂ€llde mig men Ă€ven ditt sĂ€tt att visa kĂ€rlek till min dotter. Du har berört och jag önskar bara att jag va bĂ€ttre pĂ„ att visa det för dig. 
Fina Josefine, hoppas din dag imorgon blir fin, och att du fĂ„r vila i frid. 
En begravning, en helt vanlig onsdag blev en vĂ€ldigt speciell onsdag. 





RSS 2.0