Längtan efter dig är obeskrivlig
Innan jag blev gravid sov jag alltid på mage, något jag fått försöka undvika nu när lillflickan ligger där inne och gosar. Inte det lättaste kan jag säga. Har inte sovit en hel natt på hur många månader som helst. Är det inte för att jag rullar över på mage är det för att benen krampar eller för någon sjuk dröm som gör att jag vaknar halvt panikslagen. Lika bra att vänja sig då sömn förmodligen inte är det jag kommer få mer av när hon kommer till världen.
Gjorde sockerbelastning hos barnmorskan häromdagen. Fy farao vad räligt. Hade 5 minuter på mig att dricka och Christian satt bredvid och räknade minuterna. Två timmar senare blev det stick i fingret och en vanlig kontroll. Allt såg bra ut, ingen diabetes för mig och lillflickans hjärta slog så fint så.
