Bada

Varje gång Lily badar tycker jag det ser så mysigt ut. Har funderat många gånger på att gå in och lägga mig i badkaret med en bok, massa tända ljus och riktigt varmt vatten. Varje gång den tanken slår mig minns jag hur mycket jag avskyr att känna min hud mot materialet av ett badkar. Konstigt? Ja, men det har alltid gett mig rysningar. Och därför har jag inte badat på många många år.
Jag kan minnas tillbaka till någon gång i slutet av 90talet när jag badade hemma hos Jenny. Jag badade och hon matade mig med choklad. Samtidigt som hon drog förlängningssladdar så Tv'n kunde stå i dörren. Hon höll dessutom min då moderna 3310a mot mitt öra så jag kunde prata i telefon. Ska kanske tilläggas att Jenny max var 10år vid detta tillfälle. Det var sista gången jag minns att jag låg i ett badkar. Fram till idag. Idag kände jag att jag behövde slappna av, släppa all stress, göra något för mig själv och bara tänka på ingenting. Därför bestämde jag mig för att bada. Jag måste säga att det va mysigare än jag trodde. Skummet försvann tyvärr ganska fort och vattnet håller sig inte varmt så länge men avslappnande kan jag lungt säga att det va. Kan bada vara en hobby? Isåfall har jag numera en hobby.

Pussel

Krafterna har tagit slut. Hur reser man sig upp igen? Kan man trilla ner hur många gånger som helst, eller stannar man nere till sist?Jag funderar och funderar men kommer inte på något svar. Det brusar och huvudvärken kryper sakta med säkert fram och ändå kan jag inte sluta fundera. Sova är nog det smartaste alternativet men jag har aldrig varit den smarta. Det snurrar och brusar, dunkar och värker men finns inget jag kan göra.
 
Blir en lång natt det här. Räknar timmarna till min prinsessa vaknar så jag kan gosa lite, då mår man bra. Då försvinner alla bekymmer och livet blir lätt. Då är dom stora frågorna vilken docka man ska leka med eller vilket pussel vi ska bygga. Hon bygger alltid ihop sina pussel rätt, alla bitar på rätt plats så det blir en helhet. Hela livet är ett pussel och jag önskar jag byggde lika bra som Lillsan. Då hade livet varit perfekt. Det är det inte.
 

RSS 2.0