Början eller slutet
Ibland är slutet början på något nytt. Något bättre. Det kan också vara något sämre. Man vet inte om gräset är grönare på andra sidan. Man känner försiktigt med sina bara fötter på det mjuka gräset på andra sidan. Med stängda ögon känner man och funderar, andas in, tänker och försöker koppla bort. När man öppnar ögonen igen och ser att man är kvar på samma plats som innan och lika förvirrad som innan faller man ner igen. Man kan klättra upp fyra trappsteg och ramla ner två. Man gör detta om och om igen och innan man når plattformen längst upp kan det ha gått dagar, veckor eller månader. Under denna tiden har frustrationen blivit större och tagit över mer. Känslorna påverkas, humöret svänger, kärleken sinar, aptiten blir mindre, huvudvärken blir kraftigare. Detta är en sluten cirkel som är svår att komma ur.
Vännerna som är en nära förstår, de ytliga ser en som ococial och ignorant. Vem bryr sig? Vem bryr sig egentligen. Vem kommer stå där på andra sidan och ta emot en när man kommit upp för hela trappan. Ingen som vet. Det är en chansning man tar, en chansning som kan kosta så mycket och med 50% chans fallera. Det är också en chansning man tar som kan med 50% chans bli så mycket bättre.
Men att ta steget att känna på gräset med sina bara fötter är svår, det ser bra ut, men precis som Rapunzel kanske man tar sig tillbaka till tornet i skogen för det är det som känns som hemma.
