LilySofia

Ibland är slutet början på något nytt. Något bättre. Det kan också vara något sämre. Man vet inte om gräset är grönare på andra sidan. Man känner försiktigt med sina bara fötter på det mjuka gräset på andra sidan. Med stängda ögon känner man och funderar, andas in, tänker och försöker koppla bort. När man öppnar ögonen igen och ser att man är kvar på samma plats som innan och lika förvirrad som innan faller man ner igen. Man kan klättra upp fyra trappsteg och ramla ner två. Man gör detta om och om igen och innan man når plattformen längst upp kan det ha gått dagar, veckor eller månader. Under denna tiden har frustrationen blivit större och tagit över mer. Känslorna påverkas, humöret svänger, kärleken sinar, aptiten blir mindre, huvudvärken blir kraftigare. Detta är en sluten cirkel som är svår att komma ur.

Vännerna som är en nära förstår, de ytliga ser en som ococial och ignorant. Vem bryr sig? Vem bryr sig egentligen. Vem kommer stå där på andra sidan och ta emot en när man kommit upp för hela trappan. Ingen som vet. Det är en chansning man tar, en chansning som kan kosta så mycket och med 50% chans fallera. Det är också en chansning man tar som kan med 50% chans bli så mycket bättre. 

Men att ta steget att känna på gräset med sina bara fötter är svår, det ser bra ut, men precis som Rapunzel kanske man tar sig tillbaka till tornet i skogen för det är det som känns som hemma. 

 

Begravningen va fin, otroligt fin. Känns märkligt att skriva så om en begravning men det va den. 

Många tårar föll längst med allas somriga rosiga kinder även mina, mascaran rann, ögonen va röda och hela kroppen va knottrig. Den fina bilden framme vid kistan, alla fantastiska blommor och att se så mycket folk komma och sluta sig samman för att sörja var fantastiskt. 

Imorgon är en dag som jag undermedvetet gått och tänkt på men inte riktigt förstått skulle komma. En helt vanlig onsdag egentligen men under en timme denna vanliga onsdagen kommer alla känslor och alla tårar tömmas från min kropp, så känns det nu iallafall. Jag har sett andra runt omkring mig gå igenom sådana dagar men jag har själv aldrig förstått hur det känns, för jag har aldrig behövt. En dag fylld av känslor och sorg men förhoppningsvis också ett avslut och ett sätt att acceptera fakta. 

Egentligen stod jag inte dig särskilt nära på senaste men nära nog att det berört mig otroligt mycket, dina stora vackra ögon, ditt fina leende, ditt sätt att alltid hälsa så glatt och din vilja att alltid hålla kontakten trots att jag är sämst på det. Din omtanke både när det gällde mig men även ditt sätt att visa kärlek till min dotter. Du har berört och jag önskar bara att jag va bättre på att visa det för dig. 

Fina Josefine, hoppas din dag imorgon blir fin, och att du får vila i frid. 

En begravning, en helt vanlig onsdag blev en väldigt speciell onsdag. 

Imorgon fyller min lilla plutt 3år, vart tog de senaste 3 åren vägen? Hur kan tiden gå så fort? 

Jag minns det som igår när jag satt på min systerdotters kalas med värkar som heter duga, men jag stod ut och höll ut. 

Längtan efter dig var obeskrivlig precis som kärleken till dig. 

Mycket har hänt på 3 år, du har utvecklats så otroligt och blivit en stor tjej. En tjej som man kan sitta och prata med, en tjej som kramar en när man är ledsen, som blåser på en om man slagit sig eller som skrattar med en när något roligt händer. 

Imorgon är din dag, din dag att öppna paket men även dagen då jag påminns om den bästa gåvan någonsin, dig! 

De punkter som stack ut mest var: 

• I väntan i kön stoppar en man in varuavskiljaren i munnen, han tar efter en kort stund ut den, tittar på den med en besvikelse i blicken precis som den inte smakade som han hoppats på, och lägger tillbaka den på bandet. 

• En man kommer i kön kommer bärandes på en hopfälld cykel. Jag visste inte ens att dessa fanns.  

• Ett medelålders par som handlar relativt ofta inte kan stå i kön, vare sig de väntar på sin tur, betalar eller packar, kan ha sin tunga i sin egen mun. Jag blev vid nåt tillfälle rädd att han skulle äta upp henne alternativt suga ut hennes mandlar. 

• Två kvinnor, 81 respektive 40 år, argumenterat över om man får hämta fler varor när man redan står i kö, då 81åringen plötsligt slår till den andra kvinnan. Här kan tilläggas att alla i kön drog efter andan och allt stannade liksom upp, dock var det ingen som ingrep eller gjorde något för att stoppa bråket. Givetvis tillkallades vakter :) 

Sen har vi några andra favoriter som man bara inte glömmer dock hände detta inte under de två dagarna jag skrev anteckningar. 

• Bråket som uppstod när en kund köpt ett telefonkort för 100kr och ringt till Afrika, pengarna på kortet tog slut och givetvis var det mitt fel och jag skulle ladda kundens telefon så hon kunde ringa igen. Återigen kallades vakter dit och slagsmål utbröt, dock inte mellan mig och kunden. 

• Den när man är rasist och får hotet: "Jag ska ta dig vänta bara" för att varorna på bandet rör vid varandra. 

• Alla kunder som är helt säkra på att de kan prata bosniska med mig i kassan. Hur många gånger jag än förklarat att jag inte förstår så pratar de bara högre och långsammare, som om det skulle hjälpa. Men jag ser enligt väldigt många kunder inte svensk ut och då måste man ju förstå bosniska? 

• Kunderna som suckar och stönar när man frågar om legitimation vid tobaksköp och så visar det sig att kunden är född 1996?? 

Ja listan kan göras lång. 

Ingen dag är den andra lik och man har alltid något att prata om i lunchrummet eller vid middagsbordet när man kommer hem. Många kunder kan man skratta med men många kan man också skratta åt. 

Inte konstigt man är helt trött i huvudet när man kommer hem trots att man "bara sitter i kassan". 

Nu ska jag sova och samla nya krafter för morgondagen bjuder nog på nya upplevelser och konstigheter för det tar som sagt aldrig slut, en vara kan ta slut men kundernas märkliga frågor, påstående och beteende det finns alltid.

Jag har aldrig påstått att det är lätt, men inte ska det väl vara så här svårt? 

Är det bara jag som inbillar mig att vartenda tidningsomslag, vartenda tv serie och vartenda film jag ser är för perfekt? Något måste väl vara äkta/sant? De perfekta bäddade sängarna, de goda middagarna, de rena hemmen, de maxade garderoberna och den oändliga kärleken? Finns detta på riktigt? Eller är allt verkligen bara påhittat? Klart att jag också har lärt mig att läsa mellan raderna och framförallt inte tro på allt man läser men min tanke är då att om någon skriver eller skapar något så kommer den tanken någonstans ifrån, vart? Den personen har väl då sett eller läst det på något ställe. Vart kommer då det ifrån? I slutändan måste det ju finnas, annars kan man ju inte skriva om det eller skapa det?

 

Inget är det perfekta livet, inget blir som man planerar och framförallt inget var som man tänkte när man var liten. 

Jag tänker på det ibland när jag ser Lily leka, njut min lilla fis för snart har du växt upp och då är allt mycket mer komplicerat och mycket mer allvarligt. Då kommer ingen tycka det är gulligt när du äter med fingrarna, ingen kommer skratta när du bestämmer dig för att ignorera en när man pratar med dig. Ingen kommer heller acceptera att man lägger sig ner på marken och bara "ger upp" för att man inte vill eller orkar. Nä när man är vuxen måste man orka och man måste göra. oavsett vad, 

 

 

2015 kom med springandes fart och trots att det gått en hel vecka på det nya året skriver jag fortfarande 2014 när jag skriver datum. Ja jag gör det ganska ofta om någon undrar. 

Första veckan på detta året har varit intensiv. I punktform så har detta hänt:

* Lily har gjort kullerbyttor nedför vår trappa.

* Vi har spenderar 45 timmar på Lunds barnakut efter Lillsans akrobatiska konster. 

* Vi har tittat på Frost ungefär 20 gånger och gjort fina frisyrer för att fördriva tiden. 

* Vi har tvättat våra lakan fler gånger på 7 dagar än vad vi annars gör på 2 månader, även detta till följd av Lilys fall som visade sig vara en hjärnskakning. 

* Vi har byggt ihop 4 nya garderober till följd av att Lilys förra garderob bestämde sig för att inte hålla sakerna på hyllplanen längre. 

* Vi har slängt ut julen. 

Slutet på 2014 var dock bättre med en fantastisk jul med våra familjer och barnen fick såklart mer julklappar än de orkade öppna och vi har nu leksaker i alla lådor och lediga hörn här hemma. 

Även nyår blev lyckat med god middag och fina raketer hemma hos våra fina grannar. 

Jag har inget speciellt nyårslöfte dock har jag utan att lova något planerat att göra lite förändringar i mitt liv. Som sagt inget löfte men jag ska ge de ett tappert försök. Jag börjar inte med några förändringar nu, först får vardagen komma igång, jag ger det nån vecka eller kanske månad, vi får se. 

Hur många olika ord finns det för olika saker egentligen? 

Vilka ord kan beskriva Jag Älskar Dig mer än just de tre orden. Jag kan inte komma på några. Däremot kan jag komma på massvis med ord som beskriver känslan att vara besviken på någon. Ord som jag inte vill kunna eller känna men något jag tyvärr känner. Besviken, ledsen, arg, förtvivlad, förvirrad, förbannad, uppgiven, gråtfärdig, tung och orklös. Ja många ord men samtidigt en och samma känsla, iallafall för mig. 

Jag säger Jag Älskar Dig till Lily varje dag och det är alltid samma ord, för det är så jag uppfattar det, att där inte finns ett annat sätt att säga det på. 

Känslor är ömma och viktiga, både de bra och de dåliga, jag försöker fokusera på de bra och då upprepar jag de tre små orden till den lilla fantastiska plutten som ligger bredvid mig, hon som ger mig ork och glädje. 

Jag njuter av att ha dig i min närhet varje sekund, att höra dig kalla på mig på morgonen gör att gå upp tidigt det bästa som finns och vår nya kvällsrutin med soffmys under en filt innan läggdags är det bästa sättet att avsluta kvällen på. 

Du förgyller mitt liv och jag har aldrig älskat någon så som jag älskar dig, min underbara Lily <3 

Gick ner en trappa ställde mig en en djungel av bågar i alla dess former och prisklasser men efter en dryg halvtimme hade jag hittat något som kändes bra. 

Jag betalade och gick därifrån och idag en vecka senare fick jag ett sms att mina glasögon kommit. 

Det känns sådär men man Christian säger att man vänjer sig så jag litar på det. 

Lily sa att jag va fin vilket värmde, dock bad hon mig ta av mina ögon när vi kom hem så även hon är ovan. 

Nu hoppas jag huvudvärken försvinner så jag kan känna mig som en människa igen. 

På senaste har det varit mycket snack om politik. Först om vilket parti man skulle rösta på och nu om rätt parti vann. Där finns väl inget rätt eller fel så jag valde ganska tidigt att göra min plikt och rösta men att inte prata om det för att undvika att komma i stora diskussioner med folk om ett ämne som jag ärligt inte kan mycket om. Istället för att tänka så mycket och engagera mig i diskussioner om politik har jag den senaste tiden funderat över ett par andra saker. Saker som jag aldrig kommer få svar på men ändå värt att fundera på. 

När blev min dotter så stor att hon varje dag, ja varje dag, säger att hon måste titta på Erik Saade. Hon påpekar också varje gång vi startar hans liveframträdande från Lotta på Liseberg att han är hennes pojke. Menar hon då pojkvän? Detta är en viktig del av hennes liv då Erik Saade även är ned på hennes Alla Barnen Nannar lista. En lista som ständigt får fler och fler personer. 

Varje kväll innan hon ska sova går vi igenom vem som sover. Lily började detta själv genom att säga att alla barnen nannar, sen går vi igenom gårdens alla barn, vissa barn på dagis och ibland även familjemedlemmar. Det är denna heliga lista som nu Erik Saade har en del i. Inte förrens vi sagt vem som nannar kommer lillsan till ro och somnar. 

Vart har hon fått det ifrån? 

Det är sådana frågor jag funderar över, tänker på och sitter och ler åt. Hon är ganska smart vår lilla tjej och hon är lyckan i mitt liv oavsett vilket parti som ska styra Sverige. 

Jag trodde givetvis att jag visste vad det var långt innan det och jag var precis som dom flesta andra som slängde ur mig "dom tre orden" tidigt i ett förhållande vid 15års ålder. 

Hämtar lillfisen på dagis och hon är lika glad som alltid. Jag frågar alltid vad hon har ätit på dagis och det svaret jag får nästan dagligen är: 

-Mellanmål. 

Med lite omformulering om vad hon ätit på dagis blir svaret istället: 

-Ehhh kanske kyckling. 

Antingen serveras det väldigt mycket kyckling på hennes avdelning eller så är hon trött på mina frågor och svarar samma för att jag ska sluta tjata (jag tror på det sistnämnda). 

Iallafall jag hämtar henne och hon säger väldigt stolt att hon har bajsat. Bra tänker jag och frågar mina vanliga frågor. Hon ignorerar mig och fortsätter på sitt spår och säger: 

-Jag lekte med mitt bajs. 

Lite smått röd i ansiktet tittar jag upp på hennes fröken som nickar och håller med Lily i vad hon berättar. 

Vad hon säger är sant och fröken berättar att hon hade suttit glatt på sin madrass när hon vaknat från vilan och petat i blöjan precis som om det var fullt normalt. Detta är något hon var väldigt stolt över och kände ett behov av att berätta för både grannskapet och alla andra i sin omgivning den dagen och dagen därpå. Jag kände för första gången på två år att jag inte va så stolt över min dotters upptäckt. 

Vi är stolta över olika saker lillsan och jag och på något konstigt sätt så är jag ändå stolt över henne, just för att hon är så stolt över sig själv.