LilySofia

Lily började inskolning på dagis i torsdags.
Jag hade en klump i magen hela veckan av nervositet samtidigt som jag kände en längtan. Inte en längtan efter att lämna bort henne utan en längtan efter att ta nästa steg. Ett steg som visar att hon inte är så liten längre. I mina ögon kommer hon alltid vara min lilla tjej men jag måste också inse att hon blir större och nya spännande saker sker.
Första dagen gick galant, hon kröp bort till en låda med leksaker vände sig om och vinkade hejdå till både mig och Christian. Vi stannade såklart hela timmen med henne och hon blev väldigt ledsen när vi skulle gå därifrån.
Sedan sov hon, två gånger somnade hon under dagen och när klockan va 20 deckade hon i sin säng där hon sov tills jag väckte henne 09:15 dagen efter.
Samma visa i fredags. Hon älskade dagis och hade inget som helst intresse för att gå därifrån. 1 1/2 timme senare vandrade vi hem och sov en välbehövlig middagslur.

Efter en helg full med jobb och knappt någon tid med lillfisen var det dags för dagis igen. Denna gången var jag där själv eftersom Christian är tillbaka på jobb. Lily va lika glad för det och brydde sig väldigt lite om att jag gick därifrån efter 45 min. Hon fick vara med på fruktstund, gungade och lekte med dom andra barnen och när jag hämtade henne 11:45 låg hon helt utmattad i en vagn med rumpan upp i vädret. Hon orkade inte ens äta middag utan visade ganska tydligt för personalen att hon ville sova. Och hon fick som hon ville. Envis som få.

Idag blev det inget dagis för lillsan. Hon har legat med hög feber sedan igårkväll. Febern höll i sig även i morse men efter en förmiddagsvila på 3 timmar verkar hon må bättre.

Förhoppningsvis håller sig febern borta så vi kan fortsätta vår inskolning imorgon.

Idag ska vi bara njuta, Lily och jag.