Tack för att du finns
Igår innan vi skulle sova låg Christian och snällt masserade min onda rygg. Samtidigt som han sa till mig att jag måste börja ta det lugnt på grund av mina sammandragningar. Han fortsatte med att det enda jag får göra va att gå från sängen till soffan så jag verkligen vilar. Mina ögon sa honom nog att det skulle få mig rastlös så han slängde även in att fika gick hur bra som helst då det inte är så ansträngande. Hans plan är att från och med nu ska han sköta städning, tvätt och matlagning.
Imorse hann jag knappt öppna ögonen innan han frågade hur jag mådde. Strax därefter kom han med en skvallertidning till mig som jag sen låg och läste i nästan en timme. Underbara Christian!
Det skulle bli upp mot 18 grader idag och strålande sol så jag kunde inte bara sitta hemma. Eftersom fika gick bra körde jag till Jenny där jag åt lunch i solen och bara tog det lugnt.
Väl hemma igen blev det soffan tills Christian kom hem från jobb och han satte igång med att grilla nästan direkt. Åt för första gången i år utomhus under vårt enorma parasoll. Där satt vi sedan i över en timme och bara njöt samtidigt som Carola spelades från grannens lägenhet.
Nu är det bara att hålla tummarna att jag slipper värkar och kanske till och med kan sova hela natten.
Tänk så underbart det hade varit.
