LilySofia

Idag, 9/7 är dagen då lillflickan var beräknad att komma men hon har redan varit hos oss i 9 dagar. Gud vad tiden går fort!

 

Allt började förra lördagen på min systerdotters kalas, förvärkarna satte igång redan under dagen men det gick att stå ut. När vi kom hem blev det värre. Klockan 22 satte det igång på riktigt och värkarna kom mer regelbundet. Jag ringde KK som föreslog att jag skulle ta två alvedon och försöka sova. Sure! När värkarna hållt på i fyra timmar och kom allt tätare ringde jag igen och dom bad oss komma in.

Kom till KK vid 02:30 och blev kopplad till samma maskin som sist jag va inne. Den ritade masvis med höga berg och djupa dalar varje gång det kom en värk, vilket var väldigt ofta, och barnmorskan gav mig en spruta i benet för att få allt att avta. Sprutan gav inte det resultat som dom ville så dom stack mig en gång till. Tårarna rann längst med mina kinder och det kändes som lillflickan kämpade sig ut på det mest smärtsamma sätt jag varit med om.

 

Mitt snitt var planerat till Måndagen 2/7 och jag fick besked om att jag skulle stanna på KK fram tills dess ifall dom behövde ta ut henne tidigare.

Söndag förmiddag efter en sömnlös natt fick jag äntligen dropp vilket gjorde att jag mådde lite bättre, som gravid mår man extremt dåligt utan mat och dricka så länge. Droppnålen sattes utanför mitt blodkärl vilket resulterade i en svullen arm och extra onödiga nålar stacks in i mina händer och armar. När alla nålar satt där dom skulle och mina tårar torkat skickade jag hem Christian för att hämta lite saker vi hade glömt. Kameran bland annat.

Han hann inte mer än lämna sjukhuset innan en läkare, en narkos läkare och ett par sjuksköterskor kom och berättade att dom skulle ta ut lillflickan här och nu. Jag fick tvättsvampar, en handduk och en sjukhusrock samt instruktioner hur jag skulle tvätta mig för att förberedas inför operationen. När dom lämnat rummet brast jag i gråt av rädsla inför operationen samt att jag kände mig helt ensam. Ringde Christian som knappt hunnit ut på motorvägen och berättade allt för honom. Hur vet jag inte men han kom tillbaka väldigt fort med både väskor och kamera. Jag slängde mig i hans famn och kände en enorm lättnad av att ha honom hos mig. Klockan 14 rullades vi upp på operationssalen där Christian fick byta om och jag fick ryggbedövning samt en massa andra slangar och nålar kopplades mellan mig och en massa maskiner. Operationen kunde börja och fyra minuter efter dom gjort första snittet i magen var hon ute.

Fick titta på henne lite snabbt innan dom tog henne och Christian till rummet bredvid för invägning och mätning samt klippning av navelsträngen. Jag såg allt som pågick i det andra rummet på en stor tv skärm och så fort det var klart fick jag mysa med henne ett par minuter. Sen kom det värsta. Christian tog med henne ner på BB medan jag blev skickad till uppvaket. Där låg jag i lite mer än 2 timmar. Dom längsta två timmarna i mitt liv! Ville bara ner till min nyfödda dotter och till Christian, till min familj.

 

Fick ett enkelrum vilket var väldigt skönt på alla sätt och vis. Det gjorde också så att Christian fick möjlighet att sova där vilket han gjorde. Vi låg på BB fram till Tisdag eftermiddag, innan vi körde hem vägde vi lillflickan igen och hon hade gått ner till 2700g, hon skulle också lämna blodprov vilket fick mitt mammahjärta att brista.

 

Trots en dag tidigare än planerat och lite stress så gick allt super bra och nu är hon här hos oss, vår älskade dotter!