Gabriellas sÄng
đ¶ Det Ă€r nu som livet Ă€r mitt
Jag har fÄtt en stund hÀr pÄ jorden
Och min lÀngtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fÄtt
Det Àr ÀndÄ vÀgen jag valt
Min förtröstan lÄngt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nÄtt
Jag vill kÀnna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill kÀnna att jag lever
Veta att jag rÀcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara lÄtit det sova
Kanse hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig
För att jag Àr jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten gÄr mot dag
Jag Àr hÀr
Och mitt liv Àr bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta dÀr nÄnstans
Jag vill kĂ€nna att jag levt mitt liv đ¶

Jag har fÄtt en stund hÀr pÄ jorden
Och min lÀngtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fÄtt
Det Àr ÀndÄ vÀgen jag valt
Min förtröstan lÄngt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nÄtt
Jag vill kÀnna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill kÀnna att jag lever
Veta att jag rÀcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara lÄtit det sova
Kanse hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig
För att jag Àr jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten gÄr mot dag
Jag Àr hÀr
Och mitt liv Àr bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta dÀr nÄnstans
Jag vill kĂ€nna att jag levt mitt liv đ¶
Begravningen va fin, otroligt fin. KÀnns mÀrkligt att skriva sÄ om en begravning men det va den.
MÄnga tÄrar föll lÀngst med allas somriga rosiga kinder Àven mina, mascaran rann, ögonen va röda och hela kroppen va knottrig. Den fina bilden framme vid kistan, alla fantastiska blommor och att se sÄ mycket folk komma och sluta sig samman för att sörja var fantastiskt.
Jag valde att gÄ hem frÄn kyrkan, fÄ lite luft och fundera, fundera pÄ livet och vad som kommer efter. Klev in genom dörren 30 min efter jag lÀmnat kyrkan och möttes av vÀrldens finaste prinsessa, jag log och fann min mening med livet, Lily

Josefine
Skakande hÀnder, darrande ben, lÄngsamt huvud och magknip. Just sÄ kÀnns min kropp nu. En obehaglig kÀnsla som inte gÄr att fÄ bort pÄ bestÀllning. Jag antar att det försvinner nÀr all oro och stress försvinner, förhoppningsvis snart.

Imorgon Àr en dag som jag undermedvetet gÄtt och tÀnkt pÄ men inte riktigt förstÄtt skulle komma. En helt vanlig onsdag egentligen men under en timme denna vanliga onsdagen kommer alla kÀnslor och alla tÄrar tömmas frÄn min kropp, sÄ kÀnns det nu iallafall. Jag har sett andra runt omkring mig gÄ igenom sÄdana dagar men jag har sjÀlv aldrig förstÄtt hur det kÀnns, för jag har aldrig behövt. En dag fylld av kÀnslor och sorg men förhoppningsvis ocksÄ ett avslut och ett sÀtt att acceptera fakta.
Egentligen stod jag inte dig sÀrskilt nÀra pÄ senaste men nÀra nog att det berört mig otroligt mycket, dina stora vackra ögon, ditt fina leende, ditt sÀtt att alltid hÀlsa sÄ glatt och din vilja att alltid hÄlla kontakten trots att jag Àr sÀmst pÄ det. Din omtanke bÄde nÀr det gÀllde mig men Àven ditt sÀtt att visa kÀrlek till min dotter. Du har berört och jag önskar bara att jag va bÀttre pÄ att visa det för dig.
Fina Josefine, hoppas din dag imorgon blir fin, och att du fÄr vila i frid.
En begravning, en helt vanlig onsdag blev en vÀldigt speciell onsdag.
